SVERIGES URMAKAREFÖRBUND 

120 ÅR

Åren går och så var vi då framme vid vårt 120:e verksamhetsår i vårt älskade urmakareförbund! Enormt mycket arbete och verksamhet har förekommit under dessa många år, långa som knappt två mansåldrar.

Många har de av våra förfäder och föregångare varit som lagt grunden till SUF och det är tack vare deras hårda arbete som vi är där vi är idag. Vi formar vår egen historia, men vi är samtidigt en del av det som gjorts före oss. Och det vi gör lägger grunden för kommande generationer.

Känn stolthet och ödmjukhet inför att vara medlem i vårt förbund!

Hur började det då?

Ja, vart tionde år sammanfattas ju ofta historien och SUF:s historia speglas därför här för inte mindre än tolfte gången! Inte illa!

Men ändock förtjänas den att berättas, att bli ihågkommen och återberättad för alla de som kommit nya till oss.

Vi gör en resa tillbaka i tiden. Följ med i tanken och måla upp händelserna i ditt sinne.

Nu ser vi tre herrar som sitter under ett stort parasoll i trädgården vid ett sommarnöje utanför Göteborg. Året är 1890 och regnet öser ner. Värden för den improviserade sammankomsten är urmakaremästaren Carl Albert Paterson, vilken alltid räknats som SUF:s grundare eller initiativtagare. Det är hans sommarnöje och middagen har avnjutits inomhus. Nu är kaffet med tillhörande avec uppdukat i den lummiga trädgården. Hans gäster är hans personliga vänner och kolleger; den namnkunnige Karl Olsson från Karlstad och I.W. Ekwall, född göteborgare, som sedan länge bott och verkat i USA. De tre herrarna samtalar om en sedan år tillbaka uppkommen tanke, nämligen att bilda en nationell sammanslutning där alla urmakare i Sverige skulle kunna anslutas. Vid den tiden liksom alla tidigare år rådde stor missämja mellan landets urmakare. Mer eller mindre alla såg varandra som konkurrenter och många gick lång väg för att sabotera eller misskreditera en annan urmakare som råkade verka i samma stad. Paterson såg den starka fördelen i att samarbeta istället. Man får bättre kraft och makt om man hjälps åt, man kan driva utbildning och stå enad som kår i kampen mot det s.k. outsiderskojeriet, dvs urförsäljning av icke fackutbildade. Det sistnämnda borde ses som ytterst aktuellt än idag då det egentligen blivit ännu värre än det var år 1890!

C.A. Paterson bildade tillsammans med några Göteborgsurmakare Göteborgs Urmakareförening år 1889. Tanken på en liknande förening i riksformat gjorde sig åter gälande. Tidigare fanns både Stockholms Urmakaresocietet, bildat 1857, och det år 1884 bildade Stockholms Urmakareförening. Societeten riktade sig främst till mästare och urmakareföreningen uteslutande till arbetare. Men skulle man inte kunna komma till skott och samla landets urmakare?

Våra tre prominenta urmakaremästare skissar på en sammanslutning och bestämer sig för att inbjuda landets urmakare till det allmänna industriidkaremötet som skulle hållas i Göteborg 1891. Kvällen kommer och de tre urmakaremästarna skiljs åt och känner att de lagt början till något stort.

Paterson registrerade urmakarna som en egen sektion på det stora industrimötet och den 19 augusti 1891 samlades en tapper skara intresserade urmakare under just det protokollförda namnet "Urmakare-sektionen". Närvarande var från Stockholm J.G. Linderoth, C.G. Schweder och Bror Ericsson. Från Göteborg C.A. Paterson, J.W. Ekwall, K.Y. Dahlbom, Henning Håkansson och L.J. Lange. Från Västervik kom A.M. Norstedt, från Jönköping W.E. Lindström och ända från Ljusdal kom Axel Mellersten.

Herr Patersson öppnade det historiska sammanträdet. J.G. Linderoth valdes till ordförande och Bror Ericsson till sekreterare.

Man beslöt att bjuda alla registrerade urmakare i landet till ett möte i Stockholm för att diskutera frågan om en rikssammanslutning. Mötet i Stockholm hölls den 9 juli år 1892 och det kom att bli SUF:s födelsedag. Ett 40-tal urmakare kom från hela landet. J.G. Linderoth öppnade mötet och valdes även enhälligt till SUF:s förste ordförande.

De tre viktigaste frågorna gäller för SUF än idag. Det ska finnas en yrkesutbildning, det ska finnas en urmakaretidning och SUF ska bedriva platsförmedling.

SUF strävade sedan på och resten är historia. Idag sitter vi här, 120 år senare!

LEVE SUF!