Historik
1846 tog Sveriges riksdag beslut om att avskaffa skråväsendet i landet Forumet där yrkesmännen kunde samlas och rådslå hade försvunnit. Urmakeriyrket befann sig i ett dystert tillstånd. I och med att skråväsendet upphörde, började de gamla traditionerna försvinna kring tekniska yrkesutövningen och lärlings utbildningen. Ännu värre var att även det lojala uppträdandet mellan yrkesmännen blev alltmer
sällsynt.
Masstillverkning av ur från de stora fabrikerna svämmade över marknaden, och urmakarens ställning började i hög grad förskjutas, från att förut huvudsakligen vara hantverkare, till att alltmer bli beroende av handel. Så som urhandlare förde han – fri från alla reglerande band – i regel en mördande konkurrens med sina yrkeskamrater, och följden blev, att prisdumpningen allt mer även kom att omfatta själva hantverket – arbetet, som drogs ned i såväl pris som kvalitet. Kunde man inför allmänheten nedsvärta sin konkurrents goda namn och rykte, så drog man sig ingalunda för det, utan ansåg det såsom en både tillåten och nödvändig åtgärd. Ett ur köpt hos en konkurrent var alltid ”ojusterat”, och ”överbetalt” och arbetet ”förfuskat”.
En urmakare från den tiden beskrev tillståndet så här: ”Tiden före bildandet av S.U.F., ja, den var sorglig. … När en urmakare händelsevis fick ögonen på en konkurrent – ja, även på en arbetare hos en sådan, hade han alltid anledning att försvinna i första portgång, tills den mötande passerat.”
Det dröjde inte länge tills de som i högsta grad vördade sitt yrke började leta efter lösningen på detta nedbrutna tillstånd. Urmakaryrket påverkades positivt av att Stockholm Urmakaresocietet bildades år 1857. 1884 bildades Stockholms Urmakareförening och Göteborgs Urmakareförening blev till året 1889. Redan 1890 diskuterade man en idé om ”bildandet av en sammanslutning för hela landets urmakarekår”.
1891 bildades en kommitté som bestod av Herrar Linderoth, Schweder och Ericsson från Stockholm, C.A. Paterson från Göteborg och O.Th. Cederqvist från Linköping. Deras uppdrag var att författa stadgar.
Redan 1892 samlades fyrtiotal brinnande urmakare från hela Sverige och Sveriges Urmakareförening bildades. Även första hedersmedlem utsågs och det var en skicklig kvinnlig urmakare – fru Betty Linderoth.
Betty Linderoth, född 1822, var en svensk urmakare, den första kvinnliga svenska urmakare, som fick sitt arbete utställt på världsutställningen i England, där hon fick ett hedersomnämnande. Hennes man, som hade samma yrke, deltog i samma utställning och fick även han pris. Hon arbetade i hans verksamhet, där hon undervisade kvinnliga elever i yrket.